Mitt första intryck när jag såg spelbordet var att det här har det lagts ned en fruktansvärd tid på. Bordet var stort (3x3 cellplastskivor) och med rejäla höjdskillnader. Det skillde ungefär 30 cm mellan den lägsta punkten på bordet och den högsta. På detta bord hade arrangörerna byggt upp en i det närmaste exakt kopia av staden som banken ligger i (fotnot 2). Varenda hus, häck, grusväg, mur, buske och träd var med. Husen var lite taffligt målade, men helhetsintrycket var mycket bra. Skalan var ungefär 1:100.
Efter att ha sett detta blev jag givetvis ännu mera sugen på att spela. 46 personer deltog i spelet som leddes av två spelledare. Det första som hände var att alla blev tilldelade en roll och tillhörande namnbricka. Dom "populära" rollerna som tex. Kelly, Oddball och Big Joe gick till bekanta till arrangörerna. Jag fick intrycket att dessa personer är med varje år och spelar samma roller. Spelarnas militära bakgrund var avgörande när övriga roller skulle delas ut. Dom som hade gjort lumpen som befäl fick roller som gruppbefäl och liknande. Rollerna som vagnschefer på dom tre Tiger-stridsvagnarna (fotnot 3) gick i första hand till folk med bakgrund i pansartrupperna. Jag själv blev tilldelad rollen som übersturmführer Stahl, kompanichef i 101. SS tunga pansarbattaljonen och chef över tre Tigrar. Själv fick jag dock nöja mig med att åka omkring i en liten Kübelwagen tillsammans med min adjutant.
Själva spelet var mer rollspel än figurspel. Fordonsminiatyrerna användes bara för att visa vad ens rollperson såg. Alla handligar som var beroende av slumpen avgjordes med ett tärningsslag bestående av två T6:or. Den ena var positiv och den andra negativ. Slog man högt så hände något bra, slog man lågt hände något dåligt. Mycket av tiden gick åt till rent rollspel när tex. några av soldaterna bestämde sig för att försöka ragga upp servitriserna det lokala cafét. Detta gjorde att spelet drog ut på tiden. Dessutom var det bara dom spelare vars rollpersoner var på plats när något hände som fick vara uppe vid spelbordet. Övriga fick snällt vänta på att något skulle hända deras rollpersoner. Det gjorde att blev fruktansvärdt mycket väntande. Efter att jag beordrat vagnscheferna att parkera Tigrarna på torget, inkvarterat männen och själv satt mig på cafét med en konjak fick jag vänta två timmar innan det blev min tur igen. Då fick jag spela i ca fem minuter, sedan fick jag vänta ytterligare tre timmar.
Allt detta gjorde att spelet vart väldigt segt. Dessutom visste man aldrig hur länge det dröjde innan man fick spela igen, så man kunde inte gå bort och spela något annat under tiden. Utan man var tvungen att hålla sig i närheten så dom kunde ropa på en när det blev ens tur. Allt som allt gjorde detta att spelet inte blev den upplevelse som jag trodde att det skulle bli. Spelbordet var väldigt imponerande, men personligen anser jag att det finns bättre sätt att fördriva tiden på GothCon än att spela Kellys Hjältar.
Fotnot 1
För er som inte har sett filmen så kan jag berätta att den utspelar sig i Frankrike under andra världskriget efter de allierades invasion av
Normadie. Kelly (spelad av Clint Eastwood) får nys om en bank med guldtackor. Närmare bestämt guldtackor värda 16 miljoner dollar. Kellys
samlar ihop ett gäng soldater för att hämta guldet. Problemet är bara att banken ligger fyra mil bakom tyskarns linjer...
Fotnot 2
Jag har hört att gänget som har gjort bordet åkte ned till byn i forna Jugoslavien där dom spelade in filmen och tog mängder med bilder och
skaffade kartor över området. Allt för att det skulle bli så autentiskt som möjligt. Jag har även hört att dom blev stoppade i tullen på väg
ut ur landet och tagna för spioner pga. alla bilder och kartor. Hurvida detta är sant eller inte låter jag dock vara osagt.
Fotnot 3
Tigern var Tysklands bästa stridsvagn under dom senare åren av kriget och betydligt bättre än det mesta som dom allierade hade. Den hade
bäst pansar och kraftigast kanon. Dock så fanns det inte så många.